tvtvtvtvtvtvtv!

Långdistans hela våren har inneburit att jag helt plötsligt har haft tid att titta på tv-serier igen. Inte i närheten av så mycket som jag egentligen vill och inte alls i det tempo jag helst river av avsnitt. Men det skyller jag på ett krävande jobb.

Jag har rätt många serier kvar att se och flera serier vill jag se om. Som L-Word till exempel, där jag bara såg första säsongerna och sen inte kunde följa på den urusla nya sändningstiden. Eller Sopranos som jag aldrig hann se, så jag bestämde mig för att spara den så jag kan se hela från början till slut. Och alla de där serierna som jag inte har sett de senaste säsongerna av, som Grey’s, Gossip Girl, True Blood, Mad Men och Dexter, eller bara har sett spridda avsnitt av men gärna vill se hela, som Nip/Tuck, Weeds och  Big Love. Eller alla de serierna som jag inte ens sett minsta lilla ur, men vet att jag skulle älska, som Flight of the Concordes, Generation Kill, Dollhouse, Oz och så många fler, Men så är det och någon dag tar jag igen det.

Just nu kör jag Six Feet Under (igen) simultant med Buffy och Big Bang Theory, jag kör lite efter humör och tillgång. Men den jag kommer lägga mest energi på är Buffy eftersom jag inte har sett den tidigare, men hört så mycket bra om den. Sen är det en viss lockelse i det här med vampyrer också. Något jag verkligen aldrig trodde jag skulle bry mig om men som definitivt ändrats med Låt den rätte komma in, Twilight, True Blood och allt vad det är. Hittills har jag sett fem avsnitt i första säsongen (har lånat alla sju av Världens Bästa Lillasyster) och jag är precis lagom imponerad. Jag älskar ju starka unga kvinnokaraktärer som helst kan slåss, och jag gillar att den är så 90-tal. Jag tycker en del saker är rätt dåligt skrivna och monsterna är riktigt fula. Men! Jag gillar det ändå, jag fastnade med en gång och bestämde mig för att köpa hela grejen rakt av, sen är det ju alltid så att de första avsnitten i en serie kan bli lite långsamma för att man inte har stött på så värst många problem i deras liv än. Man har inte börjat bry sig om karaktärerna på riktigt. Och alla serier kan tyvärr inte vara The Wire, som jag för övrigt inte heller fastnade för förrän ganska långt in i serien. 

Enda egentliga nackdelen hittills är att jag är så fruktansvärt rädd av mig att jag tycker det är jobbigt att titta på vissa scener när jag är ensam hemma.

Men om man kan köpa ett manus som luktar ”vuxna som skriver som de tror att unga pratar”, vitt nagellack, pojkar som trånar efter tjejer på ett jobbigt sätt och slemmiga larver så är den rätt skön.