Om att så frön för Dawit.

Dawit

Jag pratar helst så lite jobb som möjligt på min blogg, försöker separera de två så gott det går eftersom jag vill känna mig fri i mitt bloggande utan att nervärdera något av sätten att uttrycka mig eller låtsas som att det andra inte finns. Men nu sitter jag och försöker få ihop kvällens program om Dawit Isaak och tycker hans sak är viktigare än mitt behov att fritt få babbla populärkultur och bajshumor på intörnet.

Hur gör man den här frågan rättvisa? Du har en timme på dig att förmedla allt det som du vill ha sagt, få fram nyanserna, frågorna och allra helst svaren. Du har en chans och den chansen sänds live. När programmet är slut försvinner dina ord ut i intet och du kan bara hoppas att något av orden fastnade hos någon. Att du lyckades så ett frö som sedan leder till handling.

Och så UD som inte vill vara med i programmet och kommentera om tyst diplomati och förklara för mig vad det egentligen betyder eftersom jag uppenbarligen är för dum för att fatta. Det kanske är det som är tyst diplomati, att inte prata om det alls. Kan vi ju se hur det funkar.. Jag tänker i alla fall prata om det. HÖGT!

Kvällspasset i P3, kl 18-20

En kommentar till Om att så frön för Dawit.

  1. Visst är det hemskt med Dawit!

    Vill bara slå ett slag för UD och Svensk utrikespolitik. När jag praktiserade där var mänskliga rättigheter alltid högt upp på listan över samtalsämnen. Inom EU var Sverige ett av de länder som gärna satte sig på veto-tvären när de andra ville glömma eventuella överträdelser hos ett land och fokusera handeln istället. Nog för att Holland är snäppet bättre på allt det där men vi är inte mycket sämre iaf. Vad gäller tyst diplomati så handlar det ofta om att landet ifråga avbryter allt samarbete ifall man pushar öppet. I många fall så är det EUs regler som bakbinder UDs öppenhet när det gäller politiska fångar. Flera gånnger fick jag bevittna hur kommissionen gick in och blockerade när UD ville vara öppna med vilka fångar man kände till och arbetade för att få frisläppta. Den tysta diplomatin handlar alltså inte om att man sitter vid förhandlingsbordet och ser skeptisk och besviken ut. Vilket det låter som :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s